Andra inlägget för dagen.
Sry, men jag är i stort behov av att prata av mig lite.
O det är det man har bloggen till, så ja...

Jag vill verkligen inte att Moa ska bli som de,
jag vill inte att hon ska bli som Joakim o Mattias.
Jag vill inte att hon oxå ska hamna på fosterhem.
Jag vill ha henne här, här hemma.
Hennes ansiktsuttryck,
hennes ögon...
De såg likadana ut som Joakim o Mattias.
Den där ilskan, den där uppbubblande ilskan.
Som går lix way back.
Som har en större grund bakom det.

Jag är rädd.
Jag är rädd för att komma nära henne.
Jag är rädd att förlora henne.
Jag har gjort det misstaget en gång
o jag gör inte om det.
Jag kom nära de, Joakim o Mattias
o det fick jag ångra
När de försvann ur mitt liv
tog de med en del av mig.
Min barndom, min uppväxt.
Det är enklare att inte komma henne nära
än att förlora ännu en del av mig.

o DU, du svek mig när jag behövde dig som mest!
Jag litade på dig
o sen gjorde du så här mot mig
vafan är det för kompis?
räkna inte med mig nästa gång du behöver prata med någon bara...

Det är tur man har var sina riktiga vänner iaf <3






btw, Alissa o Clara är bäst!


Ha det bäst, för det ska jag (y)
Ems