Ni behöver inte läsa det, jag hade bara lust att snacka av mig lite.

Just nu känner jag mig så jävla tom.
Ett jävla hål i mig.
O jag tror jag vet vad som orsakar tomheten.
Min livskraft, min näring... mina vänner.
Jag vet att det låter så jäkla töntigt att bara, åhh mina vänner betyder allt för mig o jag kan inte leva utan de o blablabla. Men seriöst jag har ett jäkla stort hål i mig.
Jag har inte träffat Clara på nästan 3 veckor, inte heller Amanda.
Jag har inte träffat Zäta på 2 veckor.
Jag har inte träffat Alissa på 1, 5 vecka.
Jag saknar dem, jag saknar Maja, jag saknar Joakim, jag saknar Sanne, det är för mycket saknad.
Jag vill ha tillbaka mitt liv.
Jag saknar klassen.
Jag saknar sättet Kevin går mig på nerverna på, jag saknar Victors meningslösa kommentarer, jag saknar Hores charmiga leende, jag saknar Mckenzies sexighet, jag saknar Persus konstighet.
3 veckor är för mkt!
Om man längtar efter skolan då har det gått för långt.
Just nu är allt bara likadant.
Jag går upp, gör mig i ordning, sticker till praon, inget spännande där, kommer hem, sitter vid datan, går o lägger mig.
Är det så här det ska va ?
Är det här allt ?
Ska det va ingen skola = inget liv ? 
för det är lite så det känns just nu.
Vad händer när vi slutar 9an ?
Försvinner tomheten när männsikorna försvinner ur mitt liv ?
eller växer tomheten bara sig större o större ?
Är det så det ska va ? 
Det kommer in folk i ens liv o precis när man har lärt känna dem skiljs man åt igen.
För isf är frågan, är den lyckliga tiden värt den hemska tiden efter ?




Have a nice day / E