Imorgon är det sista dagen på praon. Jag kan ju inte säga att det ska bli kul. Jag vill verkligen inte lämna de. Jag har bara varit där i 2 veckor, men jag kommer sakna alla så jäla mycket. Om man ser det från den ljusa sidan får jag ju träffa 8a på måndag igen. men jag är inte redo för att vara så positiv än. Snart ska jag börja baka. Ska baka typ 20 dumle-kakor och 3 kladdkakor. Till lärarna ocj klassen jag var i. Fick 2 teckningar redan idag. Från Karol och Wiggo, jätte fina var de oxå. Men Lucas o Måns var ändå för gulliga idag. Där är en kille i den klassen som har svårt att koncentrera sig o svårt socialt o så. O han killen sitter bakom Kucas o Måns. Så Lucas o Måns vänder sig om o börjar säga till den killen att han ritar bäst i klassen o att han skriver jätte fint o sånt. O jag bara liksom, naaw. Asså fatta vad mycket det måste ha betytt för honom. dessutom går han i 1an o de i 3an. Det betydde förmodligen hela världen för honom. För alla håller alltid på med honom annars. Det kallar jag äkta godhet. Så kan ni förstå nu vf jag kommer sakna de ?
Dessa två veckorna har jag blivit kallad kycklingen ( o challe blivit kallad för hönan ). Men iaf idag var jag med killarna o spela fotboll på rasten. Jag stod i mål o släppte inte in ett enda mål *stolt*. o de trodde liksom att jag var bollrädd. Så när det ringde in kom en kille som heter Oliver fram till mig o säger: 
- jag ska sluta kalla dig kycklingen nu o kalla dig Emma ist.
Så nu har jag äntligen vunnit hans respekt. O tänk att allt som behövdes var att vara med o spela fotboll en rast.
Imorgon ska jag (förutom att bjuda på kakor) hålla i en tävling som jag har hittat på. Men frågesport, hela havet stormar o 2 musik grejor. Så det måste jag oxå göra klart ikväll. Hoppas de tkr det är roligt bara, för det är ju det som är meningen. Men det är fan va lågstadie barnen bråkar, jag inte just min klass för de är ju änglar (a)
men de andra klasserna. Jag har fått splittra ett antal slagsmål. o jag tkr inte det är normalt för att vara lågstadie barn. Men men nu måste jag sluta skriva så jag kan börja baka. det kanske kommer ta en stund.



That's my name don't wear it out ;)

Have a nice day / E

Ni behöver inte läsa det, jag hade bara lust att snacka av mig lite.

Just nu känner jag mig så jävla tom.
Ett jävla hål i mig.
O jag tror jag vet vad som orsakar tomheten.
Min livskraft, min näring... mina vänner.
Jag vet att det låter så jäkla töntigt att bara, åhh mina vänner betyder allt för mig o jag kan inte leva utan de o blablabla. Men seriöst jag har ett jäkla stort hål i mig.
Jag har inte träffat Clara på nästan 3 veckor, inte heller Amanda.
Jag har inte träffat Zäta på 2 veckor.
Jag har inte träffat Alissa på 1, 5 vecka.
Jag saknar dem, jag saknar Maja, jag saknar Joakim, jag saknar Sanne, det är för mycket saknad.
Jag vill ha tillbaka mitt liv.
Jag saknar klassen.
Jag saknar sättet Kevin går mig på nerverna på, jag saknar Victors meningslösa kommentarer, jag saknar Hores charmiga leende, jag saknar Mckenzies sexighet, jag saknar Persus konstighet.
3 veckor är för mkt!
Om man längtar efter skolan då har det gått för långt.
Just nu är allt bara likadant.
Jag går upp, gör mig i ordning, sticker till praon, inget spännande där, kommer hem, sitter vid datan, går o lägger mig.
Är det så här det ska va ?
Är det här allt ?
Ska det va ingen skola = inget liv ? 
för det är lite så det känns just nu.
Vad händer när vi slutar 9an ?
Försvinner tomheten när männsikorna försvinner ur mitt liv ?
eller växer tomheten bara sig större o större ?
Är det så det ska va ? 
Det kommer in folk i ens liv o precis när man har lärt känna dem skiljs man åt igen.
För isf är frågan, är den lyckliga tiden värt den hemska tiden efter ?




Have a nice day / E